Den 1 juli 2026 träder lagen om intäktsdelning från vindkraftsanläggningar i kraft. För första gången i svensk rätt får vissa närboende en lagstadgad rätt att ta del av intäkterna från en vindkraftsanläggning – inte som ersättning för skada eller intrång, utan som en andel av det ekonomiska värde som verksamheten skapar.
En ny typ av ersättning
Bakgrunden till reformen är den ökande konflikten mellan behovet av ny fossilfri elproduktion och den lokala påverkan som vindkraftsetableringar kan medföra. Regeringen har bedömt att vindkraft ofta innebär begränsad lokal nytta samtidigt som närboende kan påverkas av bland annat buller, skuggor, förändrade landskapsbilder och i vissa fall värdeminskningar på fastigheter.
Den nya lagstiftningen syftar därför till att stärka den lokala acceptansen för vindkraft genom att ge närboende en del av anläggningens ekonomiska värde. I propositionen beskriver regeringen modellen som en ersättningsform av ”unikt slag” som saknar någon direkt förebild i svensk lagstiftning. Vindkraftsersättningen är inte ett skadestånd och påverkar inte heller rätten till eventuell ersättning enligt miljöbalken eller andra ersättningsregler.
Vem har rätt till ersättning?
Rätten till vindkraftsersättning tillkommer ägare av bostadsbyggnader som ligger inom högst nio gånger vindkraftverkets höjd från ett vindkraftverk. För ett modernt verk om cirka 300 meter innebär det ett avstånd på upp till omkring 2,7 kilometer. Byggnaden ska dessutom som huvudregel ha funnits eller varit under uppförande när ansökan om tillstånd lämnades in.
Ersättningen omfattar bland annat småhus, ägarlägenheter och bostadshyreshus. Även fritidshus kan omfattas.
Hur mycket kan man få?
Ersättningen beräknas som en andel av vindkraftsanläggningens intäkter. Ju närmare bostaden ligger, desto högre blir ersättningen. Andelen varierar mellan 0,5 och 2,5 promille av intäkterna från de vindkraftverk som ligger närmast bostaden. Ersättning kan beräknas utifrån högst två vindkraftverk.
För att begränsa kostnaderna finns samtidigt ett tak: den sammanlagda ersättningen till samtliga närboende får inte överstiga två procent av anläggningens årliga intäkter.
Verksamhetsutövaren ansvarar
Till skillnad från vad som tidigare diskuterats ska ingen myndighet administrera systemet. Det är i stället verksamhetsutövaren som ansvarar för att beräkna och betala ut ersättningen. Den som vill få ersättning måste varje år anmäla sitt anspråk, och utbetalning ska ske senast den 1 juli året efter det aktuella intäktsåret.
Samtidigt införs en informationsskyldighet som innebär att verksamhetsutövaren ska informera berörda fastighetsägare om deras rättigheter.
Skattefri ersättning
En viktig del av reformen är att vindkraftsersättning som avser privatbostäder blir skattefri. Lagstiftaren har därmed velat säkerställa att ersättningen fullt ut kommer mottagaren till del.
Ett nytt steg i svensk energirätt
Det mest intressanta med reformen är kanske inte ersättningsnivåerna utan den bakomliggande principen. Svensk rätt bygger normalt på att ersättning utgår när någon har drabbats av skada eller intrång. Den nya lagen utgår i stället från tanken att den som påverkas av en verksamhet också bör få ta del av dess ekonomiska värdeskapande.
Med den nya lagen införs därmed ett slags lagstadgad ”benefit sharing”-modell för vindkraft – något som länge har efterfrågats i debatten men som hittills saknat motsvarighet i svensk energirätt.
Har du frågor?
Vi arbetar löpande med energi-, miljö- och fastighetsrättsliga frågor och hjälper gärna till med frågor om den nya lagstiftningen, dess tillämpning och vilka konsekvenser den kan få för verksamhetsutövare, markägare och närboende.
Hans Nordström
hans.nordstrom@wadv.se
+46 (0)70-861 86 21
Charlotte Helsing
charlotte.helsing@wadv.se
+46 (0)70-719 29 12